Fly high and crasch like a superstar !

Jag har egentligen bara 1½ minne av min far sen jag var liten, och med liten menar jag upp till 15-16 års åldern

Så jag har väl inte så mycket om säga om honom mer än att jag är sjukt besviken och ledsen över

att han inte vill ha med mig i sitt liv. Jag är den enda av barnen han inte träffar, kanske beror det på mig oxå

jag har ingen motivation till att prata med honom, när jag vet att han ändå inte är intresserad,

han var inte ens och kollade på min SM-final, hur många pappor skulle skippa nå liknande?

Men min mamma däremot, hon är underbar, hon är bäst, alltid ställt upp för mig om det har varit något

Hon har fått tagit en extra stor roll då pappa inte vart i bilden direkt mycket.

Det roliga är att jag och mamma har kommit varandra närmare efter att jag flyttat, mer vuxet relation nu.

Är det något man undrar så ringer man mamma.

sen får vi ju inte glömma Niklas, mammas "nya" han har väl vart med i bilden sen jag var 5-6 år eller något,

han blev pappan jag aldrig hade, men ändå aldrig vart pappa svårt att förklara på nå vis, men det är han som

skjussar, lämnar hämtar och flänger runt som en gnu för att vi damer där hemma ska vara nöjda och glada, ställer

alltid upp. även om det är under protest så gör han det.

alltid lika skoj att se han och mamma disskutera .P

Älskar den bilden !

(jag och mamma sommarn 09)'

Mamma och Niklas

(Ewa maraton 09)

Jag har 5 st på pappret men antalet jag räknar i verkliga livet kan vi diskutera.

Jag föddes som 3:e och sista barn i familjen Hellström,

innan mig hade Camilla 27 och Pierre 24 redan hunnit och nu kom jag Carro 22

Vad finns att säga om dem två äldre då?

dem är som natt och dag, min kära bror är lugnet själv, (så länge han får sova)

medan Millan är som ett åskmoln ibland, kan få utbrott för saker man inte ens lagt märke till

innan. det är skumt hur vi tre kunde bli så olika, Jag är nämligen en blandning av dem ovanför

men när jag föddes så skiljdes sig mamma och pappa och

både hittade nya partners pappa fick två ungar till Per(18) och Fanny(16), om dem vet jag väl inte direkt

mycket om egentligen, vi umgicks aldrig när vi var små, för min kära far ville inte ha oss för vi var

så jobbiga (den version jag hört från mamma) Pappa själv har aldrig sagt något och bäst är väl det,

Mamma då, hon träffade Niklas och snart kom Tiff till världen (15) min älskade Tiff, är väl hon och jag som

flummar mest, kan bero på att båda har samma dåliga humor , sen att det

är jag som har lärt henne allt hon kan, speciellt spanskan -host-

Hmm ja vad ska man säga egentligen?

vem är jag ?

Den ständiga frågan som alltid ekar i min lilla skalle. VEM ÄR JAG?

Olika svar varje gång men historien om mig börjar väl något i stil med :

Jag föddes 02:03 den 25 september på Gävle bb

Redan då var jag dålig på att passa tider och redan då följde jag mitt egna schema, var planerat att titta ut den 9:onde redan men varför göra som alla andra vill?

Började dock leka med Sandra som för övrigt var min enda tjejkompis upp till mellan stadiet, jag

var en pojkflicka, är fortfarande en pojkflicka, jag har alltid älskat "brutala" hårda kill lekar, alltid vart med killarna.

Började spela fotboll i Brynäs IF när jag var sex år, sen dess har jag vart förälskad i träning och sport, jag började nog för att storbrorsan spelade och det så såg grymt roligt ut.

Blev back, given back ingen tog sig förbi mig, så var det bara, jag var absolut inte bäst, jag var snarare en medelmåtta, min teknik var inte bra och min snabbhet var som bort blåst, men jag hade viljan och jag hade hjärtat, jag älskade att gå ut på planen. om det så bara var för en träning, det var den ultimata friheten för mig.

Jag spelade i Brynäs tills jag var 13-15 år sen gick jag över till Strömsbro. och spelade där i några år innan knäna sa hej då och lusten försvann.

under tiden där har jag hunnit med att spela, bandy, innebandy, basket, dansat. innebandyn var det med fotbollen som jag älskade, men på ett annat vis, innebandyn var det alltid en tyst röst som sa att du måste vara bäst, är du inte det får du inte vara med, det höll länge för jag var bra, jag var grym rent ut sagt på backen, jag älskade sporten, jag älskade allt som hade med sporten att göra förutom just det, allvaret, måste vara bäst till varje pris, ett misstag och du är körd resten av matchen, veckan, att gå in och veta det varje match var inte roligt i slutet. Spelade i ggik fram till den ödesstiga dm - finalen där det känns som om jag fick skulden för förlusten, ser det fortfarande framför mig. bytte sedan lag till Strömsbro. där jag hittade glädjen igen, var nog en av de bättre tiderna i mitt liv,  dem la ner på grund av spelar brist så slutade jag i Valbo där glädjen också fanns. men spelarna fattades.

innebandyn las ner någon gång i mitten av tvåan på gymnasiet, vid den tiden hade jag hunnit träffat my sister from another mother, mitt älskade pungskav. min andra halva. en kvinna som har vart med och forma den person jag är idag. massa skumma äventyr vi har vart ute på alltid tillsammans, inget kunde stoppa oss. och det håller väl fortfarande, för allt vi gått igenom tillsammans, och vi står fortfarande lika tryggt, även om vi inte ses lika ofta.

men iaf, jag började på gymnasiet, Teknik- miljö/samhällsbyggnad med en dröm om att bli maskiningenjör. för att sedan bli brandingenjör för att sedan sluta i stadsarkitekt eller samhällsbyggnadsingenjör eller vad de nu hette. men det grusades och det slutade med ett basår på Högskolan i Gävle för att sedan flytta till Stockholm och bli byggnadsingenjör, vilket jag blev och nu sitter jag nere i Jönköping och jobbar som snickarlärling.

Hur jag är som person är väldigt enkelt, jag är envis, bestämd, naiv, cynisk (ibland) flummig oseriöst seriös. Kan nog vara rätt svår om man inte känner mig, jag släpper inte in vem som helst i min lilla bubbla, har jag bestämt mig för att jag inte tycker om en person eller sak, så är det så krävs mycket för att jag ska ändra mig.

Vilket natta kallar för fördommar, jag kallar det för livssyn. och jag kan erkänna om jag haft fel, men då ska det bevis också, vilket det sällan kan göras.

kort sagt jag är en underbar tjej mot dem jag tycker om, dem jag inte tycker om, skiter jag fullständigt i. varför vara snäll mot dem? tycker jag inte om dig ska du förstå det oxå, så slipper du försöka ens.

min familj och annan information kommer längre fram så vi låter det vara så här tills vidare.

tvättstugan kallar nu

Tänkte vara så tråkig och kopiera natta faktiskt med det där 30 dagar - min bok så får vi se hur länge det håller,

samtidigt så tänkte jag ta och börja lite med träningen så får det gå hand i hand, joggade igår för första ggr på tok länge det känns i röven, ryggen opch höften. riktigt illa men bara fortsätta nu så ska det nog bli ordning på det med,

min bok kan nog bli lite för personlig, öppen och ärlig, så det får ni ta, har förvarnat er nu så ingen kan komma och gnälla sedan om att jag inte är finkänslig :P