rubrik
Mycket som snurrat men ändå vart tomt i min skalle,
2/3 ggr jag kollar ut ur fönstret i skolan så ser jag ett plan gå ner för landning, jag får sån sjuk längtan att få åka bort igen, framför allt vill man bort från skolan. och
Är det här tiden då det gamla kastas bort och det nya välkomnas?
och tillhör jag då det förflutna?
Svider rejält av den brutala sanningen att man är ersatt/utbytt,
men samtidigt är det livets gång men ändå.
har alltid levt efter att jag inte är utbytbar för att jag är unik och speciell, tji dör fick jag.¨
men men vart en riktigt bra dag idag ändå så dumt att klaga,
ska formatera datorn i morgon oxå, så håll tårna för att det funkar.
Fly high and krasch like a superstar !
Man kommer alltid vara speciell för någon men man kan inte förvänta sig vara lika speciell för alla. De är ju bara att kolla bak på allt vi gjort och alla vi träffat. Vissa har vart mer speciella än andra och dom bär man nog med sig livet ut.
Och om du inte var speciell för honom skulle ni inte snacka fortfarande efter så lång tid :P
