Förvirrad...

Jaha då var klockan halv sex igen, vad gör man av dagarna egentligen?
tiden bara rusar iväg och jag står still på samma ställe,

Jag vill inte ha det så här, jag vill ge dig tid, det är du värd,
men jag kan inte det skriker inom mig efter dig min tulipan,
men jag får väl låta dig ta den tid du behöver, och hoppas på det bästa.

På något väldigt udda sätt lyckades jag med bedriften att övertyga emil om
att det var dax att sluta larva sig och ta och träffa tant, och hör och häpna pojken
gick med på det, hur jag gjort eller vad rättare sagt har jag ingenaning om,
Chockad som tusan men passa på innan han ångrar sig (vilket han garanterat
kommer göra väldigt snart, ) eller så hade bara så helt plötsligt kommit på att han inte allste kunde
den helgen. men men hoppas med låg förväntan att det äntligen blir av.


Tror ni man får se kossor då?
Hans grann kossor var ju så sjukt söta.

folket i mitt liv är så underligt så jag vet inte hur man ska tänka eller göra, längre-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0