Fly high and crasch like a superstar !

Jag har alltid fått hört att jag är en speciell/udda/konstig person,
jag har frågat mig själv många ggr varför det är så, vad har jag som
resten av världen saknar, förutom min brist på tysthet och lugn,
jag är inte blyg och jag skiter mer eller mindre i vad folk tycker om mig,
Jag kan erkänna att det stör mig när folk snackar en massa skit om mig,
speciellt när det är personer som inte träffat mig mer än 2 ggr och som
giddrar om en massa inte ens jag själv visste att jag hade gjort,
men som min älskade bror ofta sa när vi var mindre : " De du säger och katten skiter, lägger jag i samma låda"

Varför folk tycker om mig är svaret ganska simpelt, jag är mig själv, ni får vad ni ser, varken mer eller mindre,
jag kan nog framstå som rätt flum, oseriös, elak o sånt men när man väl lär känna mig
blir ni inte av med mig -mohahhaha- och förhoppningsvis så inser man att jag har nå mer
att erbjuda, (shit vad de här lät som en kontaktanons)

men nu till de relevanta i dagen, när slutar jag att vara egen för att smälta in i döda fiskars flod?
Vart går gränsen för att vara speciell och inte, för min mamma lärde mig att varje människa är unik
så även jag, jag vet inte om det var för att göra mig glad eller för att få mig att se
mer av en människa än jag ville.

och om jag nu är så speciell för att jag är mig själv, ska man bli rädd då, vart är världen på
väg om det har blivit så "fel" att vara sig själv, så ingen är det, eller är folk bara en massa tråkiga
mallar av varandra? och vad hände i sånna fall med min mall?

Fly high and krasch like a superstar !