Vi har inget fönster i köket...
Det är årets kommentar,
det känns så jäkla hårt, försöker hålla mig upp. får inte gråta, får inte känna efter,
för då kanske jag inser att han är killen jag älskade med hela mitt hjärta, han är killen
som hade allt, han är den jag föll för.
och nu sitter man här i mörkret med en tröja som luktar han och undrar vad man ska ta sig till
man vill bara sätta sig på nästa buss för att få hålla om honom, samtidigt så vet man att den gången
redan har vart, samtidigt som jag går runt och hoppas på att han ska ringa, så vet jag innerst inne
att det ska mycket till, så mycket frågor, så lite svar. så mycket smärta, så mycket gråtar,
han tog mig med storm, han fick mig att flyta när jag ville sjunka,
man kanske ska vara ´glad över den här tiden, riktigt lycklig iaf, alla stunder du ger mig mitt hjärta
det är något som är sant iaf mitt hjärta har försvunnit,
de säger alltid att man inte vet vad man har förrens det är borta, problemet var att jag visste det,
ändå så sabbar jag det, eller är det jag som sabbade det?
jävla avstånd ! jag vill flytta nu, jag vill försöka ordna det, för det ska inte vara så här, vi båda vet det !
men du vet vart jag finns älskling,
10 anledningar att hata dig - dikten där i slutet säger en del av hur jag känner mig..
fan kan inte lyssna på musik, kan inte vara någonstans, allt jag tänker på är allt vi gjort, hur kan en människa har en sån inverkan på en person?
syrran här iaf, skoj att se henne, stan i morgon :P
vill bara säga att jag älskar dig emil. 
nej nu kan jag inte fortsätta snacka, måste få något gjort, måste se framåt, dock hoppas jag att jag fortfarande har dig i mitt liv på något vis...
