Den stora dagen...
Jag känner mig stark, och oslagbar, jag känner mig helt fantastisk,
som sagt det är inte mycket som går framåt nu, men varför lägga sig ner och
ge upp för?
vad tjänar man på det? inte direkt så det slutar kännas och att stressen och
tomheten försvinner, nej då är det nog bättre att fortsätta som vanligt.
iaf försöka, var ute och gick igår, så sjukt skönt, en sån kväll som jag och lillen kunde ha när vi var
mindre, då våra huvuden bara snurrade och vi möttes på halva och drog ut och gick halva natten.
lekte med tobbe igår, det var riktigt skoj faktiskt, han får en lugn, på nå vis,
och nu har jag faktiskt orken att ordna upp mitt liv, sug på den ni...
hehe ikea idag? leka sen med tobbe?
vi får se vad som händer...
medicinen har gjort mig till värsta gasbollen liksom, känns mindre bra faktiskt...
